Hört talas om Wabi Sabi än? Wabi sabi är ursprungligen en japansk tradition som daterar ända bak till 1600-talet och har sin bas i zenbuddismen.
Men det är också en interiörtrend som blivit allt mer inflytelserik på senare tid. Shabby chic har regerat sin nisch under många år nu, men kanske börjar vi tröttna på allt det vita? Wabi sabi är något närliggande, men istället för bara vitt använder man sig av fler färger, dock i en ganska jordnära och finstämd skala.
Begreppet i sig är talande, det betyder ungefär ”ödmjuk skönhet”. Om man dissekerar orden kan Wabi också betyda ”dålig” medan Sabi kan betyda ”stabil”. I Japan associeras begreppet med ett enkelt och bekvämt liv, fri från bördan av materiella ting. För ju mer saker vi äger, desto mer kräver sakerna av oss. Det är alltså per definition motsatsen till ytligt slit och släng. Och handlar om att hitta och framhäva det vackra i allt, på ett enkelt och naturligt sätt.
Du ska alltså göra dig av av med överflödet, lev och inred på ett enkelt sätt, och du får frid. Allt i enlighet med Wabi-Sabi filosofin.
Wabi Sabi kan kanske förändra vårt synsätt lite grann, en spricka i en vas berättar på sitt sätt dess historia, och gör den enligt wabi sabi vackrare och mer värdefull. Även material som trä, papper och textil är mer intressanta när de förändras av tidens tand.
Trendforskarna förutspår också att vi kommer se mer av detta, vi kommer att vilja lyfta det vackra i det ofullkomliga och det enkla blir inte bara en dygd, utan ett sätt att leva.
Wabi Sabi som inredningstrend handlar om att förenkla, att följa årstiderna och låta naturen ta större plats i våra liv. Det kan vara så enkelt som att plocka vackra kottar i höst som du arrangerar på en enkel tallrik, eller använda strandfynd (snäckor, drivved, stenar, sand) som solitär dekoration eller i blomsterarrangemang. På våren är det lätt att frossa i de gåvor i form blommor och grönt som naturen ger. På vintern kan du till exempel skapa en wabi sabi känsla med hjälp av barrväxter i olika arrangemang och med passande krus som gärna bär med sig tecken av sin egen historia.
Gustaf Fröding uttryckte det bra redan på sin tid:
”Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor”
